i´m stuck.
om jag hade kunnat och allt det var fullt möjligt hade jag gått till väldens ände för att reda ut allt som jag orsakar, för det är väl mig allt hänger på. Som vanligt i slutändan.. då är det bara att välkomna stress och allt som medför. Långpromenad och bara att be om träningsverk imorgon är vad som ska ske. Men grubblet tar mig inte långt, jag liksom fastnar och tar mig inte längre. Ger upp på mig själv lite.. Ibland känns det som att man är dömd att misslyckas.
Igår var det Mors dag och middagsbjudning på Lilla Krogen med hela hiet, vin och god mat och väldigt uppskattat! så lite pluspoäng kammade man nog hem. Avlsutade kvällen på hästryggen och några varv på backen, underbart! Just nu trotsar vädret och ligger kvar i sängen med min frukost, men det blir nog inte långvarigt. En aning rastlös..
So long!
