down under hell
igår förmiddag var jag på topp, men allt kanade neråt på kvällen. Aldrig trodde jag att jag kunde såra någon så hårt så allt verkligen har gått åt helvete för denna. En ursäkt är ingentingen för allt som jag har orsakat, men jag kan inte göra mer än vad jag har gjort.
Nu vet jag hur man känner sig hjälplös.. Och jag vet att ju längre tiden går, ju värre kan det bli.
Allt jag kan göra är att hoppas! men att hoppas känns rätt hopplöst, jag vill bara finnas där.
Ridturen med Kennet och Emma blev verkligen helt suverän! Idag ska den göras om och jag tvekar inte en sekund på att jag kommer skratta lika mycket. Men det måste vara så att en okunnig har med mod än vad man tror, det märktes igår. För hur mycket Davve bockade och sparkade bakut så höll han sig kvar, herrejösses vad jag skrattade.
när man tror att allt har löst sig så visar det sig att det är raka motsatsen.
Den enda lyckan är hos min häst! 
Fanns visst fler jobbigare situationer än vad jag visste fick jag reda på nu. Finns där för dig! och tackar er som finns där för mig.
Käk innan ridning
HEJ!
